Åter igen en sömnlös natt... Jag oroar mig, oroar mig över så mycket...
Över Mr Big som är fortfarande på sjukhuset, han måste bli bra.
Över att jag inte har hittat nåt jobb än och måste vänta på mina papper i över en månad när min sista arbetsdag är den 31/3.

Plus att jag känner mig som i ett fängelse... Ja, jag är tacksam över att kunna vara här men egentligen skulle jag vilja vara med min älskling redan... Kunna ta hand om honom... Jag skulle spara på pengar, men skit det finns inga pengar att spara...

Vi måste fixa det annars är vi utan nånting... Utan jobb både han och jag, utan pengar på ruta ett... Fuck it... Det måste bli bra, eller hur?